rednallaM

Oops.. Mitt förra inlägg kan nog strykas..
Är det slut så är det eller hur sa jag?
Det höll inte så länge!

Igår kom tre herrar inklampandes och skulle hämta alla grejer,
Pontus och VG bar och bar och sakerna verkade aldrig ta slut :P
Pontus mormors man vid namn Ulf var chaufför,
han var en härlig karl :)

Iaf efter att de lämnat grejerna hos Pontus fick jag ett samtal..
Så jag cyklade ner till honom nio på kvällen,
vi snackade och det kändes bra att prata om hur vi kände!
Och idag vaknade jag upp i en trygg famn..
Så om nån av oss blev så kloka av känslosamtalet tror jag inte!
Är nu mer förvirrad än nånsin över vad jag vill och känner..
Och han känner likadant.